En gammal bild på mig och min älskade mamma ... bilden togs när jag fortfarande var relativt smal, och sen gick det utför :/

Skulle behöva går ner typ 40 kg *suck* Men men, man får inte allt i livet, och jag har dessvärre inte råd med ett gymkort. Fast för ett par år sedan så ansökte jag om pengar till gym, så jag borde nog testa och se om jag får någon hjälp angåendet det. Åtminstone motion på recept, och då kan man köpa kort mycket billigare hos Friski´s och Svettis. Hmm, ingen dum ide alls *lol* Ska tala om den saken när min ssk kommit tillbaka från semestern

Annars sov jag skitbra inatt *woho*

Önskar mig tillbaka

när livet var lättare

att leva!

Saknar tiden .... jag var smal, snyggare och bättre helt enkelt

Jag avskyr att jag gick så mkt upp i vikt när jag började med mina antidepp :( Helt plötsligt så vägde jag 30-40 kg mera *suck* Och Jag vet .... "bara du som kan göra något åt saken" Men jag har varken ork eller vill just nu. Jag hatar att vistas bland massa folk som jag inte känner. Social fobi är riktigt jobbigt att ha. Kan knappt andas och jag får hemsk ångest, och vill bara fly bort så fort man kan    Jag fattar egentligen inte varför jag lider av social fobi heller, för förr om åren så var jag mkt mer social, och kunde vistas bland folk. Då hängde man ute hela tiden; på fester, krogen, nattklubbar you name it.

Kan knappt vara själv heller, så de båda sidorna går emot varandra. Är jämt hemma hos min mamma, för här känner jag mig trygg, och har alltid sällskap. Men någon gång måste jag träna upp mig på att våga möta mina rädslor ... hur nu det kommer gå till 

You don´t have to love me

But

I need respect

  Jag har så himla mkt ilska i mig, över det mesta egentligen

Mår fortfarande skit inom mig, efter allt som har hänt i mitt liv. Hur kan någon överleva allt det där? Jag förstår inte hur jag orkat vara stark, stå upp och gå vidare? Jag borde ju ha varit död vid det här laget ... ja, tänk om jag hade dött, efter alla överdoser jag tagit under åren. Jag kunde ha varit död och begraven nu ... Hur har jag orkat?

Jo, den som mest hjälpt mig ur det svåra är min älskade mamma, som har stått ut med allt! Då menar jag ALLT. 

Min mamma är min ängel, min hjältinna, räddaren i nöden

Men klart att även vi har haft våra storbråk, men jag ser numera bara hennes goda sida       

Eftersom jag inte hade några direkta vänner i min uppväxt, så var det mamma som fick stötta mig genom alla stormar! Jag är superglad över de vänner jag har nu, som jag lärde känna på olika sätt i vuxen ålder ...   

Ni har räddat mig! Tack!

  Där tyckte jag att jag var snygg ;) Men skulle nog Aldrig bleka mitt hår igen .... Vilken pårs det är att få det sädär fint hela tiden ...

Så jag passar i mörkt hår nu   

  Se sådär ... Brunt hår ;)

Nyss var vi ute med 6 hundar :) Vilken pärs att se till allihopa ;)